Helena Seth Utbildad på New York Film Academy 1995/96 Filmografi: SAY MY NAME: Prisbelönt kortfilm i Odense internationella filmfestival 98. FLESH: Uttagen i hård konkurrens som svensk representant i nordiskt Panorama 99. MED NYA ÖGON: Kortfilm som ingår i SVT Dramas senaste satsning 5 i 12. Pressklipp Lira nr. 1 2000 Fuktig film om polskans kraft Den halvtimmeslånga filmen Djävulens Polska är en poetisk hyllning till polskans sensualism, kraft och passion. Det är vare sig fiktion eller dokumentär. Här ångar bilderna - det här är en fuktig film - av heta duschar, svett, sex. Djävulens Polska känns märkligt efterlängtad. Magnus Säll Svenska Dagbladet den 29 januari 2000 Svettig folkdans filmad utan romantik Djävulens Polska är ett annorlunda samnordiskt filmprojekt där dans, musik och dokumentära bilder blandas till en gungande väv långt från knätofs och skansenromantik. Här snurrar svettiga kroppar i göteborgska Arendalsvarvets karga industrimiljö. Anna Ångström Göteborgsposten den 5 mars 2000 Polska häftigare än flamenco Varför är det så mycket fräckare att dansa tango, salsa och flamenco än polska, hambo och schottis? Den frågan behandlas i filmen, där 27 dansare visar vad de går för. Scenen är ett verkstadsgolv, någonstans i Sverige, och koreograf är Dorte Olesen. Förutom dansarna får vi möta en rad hantverkare som silversmeden H Hanke, instrumentmakaren Leif Eriksson och dalknypplerskan Karin Forsmark.

Svenska Dagbladet den 10 mars 2000 Dans och musik i gungande väv Regissören Helena Seth vill i Djävulens Polska återupprätta dansformens ursprungliga nerv samtidigt som hon placerar den i en omgivning som antyder både samtid och förra sekelskiftets urbanisering och grogrund för rekonstruerad folklore - mitt i Arendalsvarvets föga insmickrande industrimiljö. Hon gör det med hjälp av Dorte Olesen, en spännande ung koreograf som mest rört sig i performancekonstens sfärer. Här har Olesen skapat en polska det ångar om, från inledningens blottade kvinnohud till de svängande tonerna som eggar fötternas fart över blöt betong. Anna Ångström Dagens Nyheter den 10 mars 2000 Lågmäld och ordlös. "Djävulens Polska" gläntar på dörren till en okänd värld. Filmen bär ett drag av romantisering och ibland framstår bilderna som väl tillrättalagda. De får drag av vykort. Samtidigt är filmen stämmningsfull, ett stycke kulturhistoria förskonad från pedagogiska pekpinnar och i vilken vi möter alldeles vanliga människor som var och en har ett drag av genuin mystik som får en att längta bort i polskans virvlar. Cecilia Olsson Dala Demokraten den 7 mars 2000 Ännu en uppgörelse med dalakulturen. Men också hyllning. Sug som i suggestiv. Det finns en oemotståndlig lockelse i Helena Seths film "Djävulens Polska". Det är en mörk lockelse, besläktad med nyfikenhetens, förförelsens och magins hemligheter, en lockelse på väg mot förtrollning och vanvett. Polskan mal och mal, till slut som besatthet och förtvivlan gör, och dansen blir ett virvlande kaos, obönhörligt, häxlikt, en brygd av ljud och rörelse med klövens knäppningar i takt och fiolens snäcka som knorr. Stämningen känns farlig, laddad av begär och flämt, ödestiger. Bo Degerman Västerbottens Kuriren den 5 februari 2000 I dansens svettlinje Djupast under svettlinjen befinner sig den 29 minuter långa Djävulens Polska av Helena Seth. Det är en mycket vacker film om dansen som meditation och passion, den har till och med mer av sexualitet än sensualitet. Hon har lyckats fånga de starka känslor, dramatiskt skiftande mellan gemenskap och utanförskap, som alltid finns på ett dansgolv där man väljer sin partner och där man bedöms för sin skicklighet och åtkomlighet. Anne Brügge